jag grät mig till sömns den kvällen

sillenjagochidolhanna ni hör ju själv!? vilken jävla trio .
denna trio var inte som vilken trio som helst
de var alla samlade runt en och samma sargvagn

och där var vi, som så många gånger förut, när sillen plötsligt utbrister
"detta kanske är sista gången vi plockar sarg tillsammans"
vi alla drabbades av en känsla av obehag
trots att sargen mest är en börda kom känslan av saknad krypande längs ryggraden

tack för den här tiden

(överskriften kanske är en aning överdriven, men det var nära!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0